"De feta åren är förbi".

Enkelt och äkta skådespeleri, skitbra dialoger, ju längre in i filmen man kommer, ju fler saker tror man ska vara fokuset i filmens handling (triangeldramat osv). En film som man sitter och spekulerar om vad som ska hända härnäst och man slutar aldrig att förvånas. Inte ens när man tror sig veta hur den ska sluta. Den bygger upp spänningar (?) och man tänker "nu, nu händer det, nu gör han det" flera gånger och filmen leker med tittarens förväntningar på ett väldigt bra sätt.

Det enda minuset är att "Hallelujah" är ett soundtrack... VARFÖR?

Annars är den klockren från början till slut. En film jag tycker ni ska se!