Jag kommer aldrig bli någon bra debattör, någon som kan hålla ett käckt tal på ett bröllop, någon som enkelt kan förklara mina känslor för någon jag tycker om, någon som kommer ställa frågor på föreläsningar eller någon som kan hålla en redovisning framför en klass utan att stamma mig fram.. (Det har jag min kära grundskola att tacka för, men mer om det i ett annat inlägg.)
Skrivandet har varit mitt medel sedan tidiga tonåren, trots att jag gett mig själv diagnosen "lätt dyslexi" (förklaring behövs nog ej, haha). Det jag skriver kanske inte är akademiskt korrekt eller bra, men det är det som får allt som cirkulerar i mitt huvud framåt.
Det känns förjävla fint att få se ett av resultaten på papper, helt klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar