lördag 23 mars 2013

När en bekant går bort får man sig en ordentlig tankeställare.

Helt jävla ofattbart och så otroligt sorgligt. Det känns inte som att det var alls längesen vi sågs och pratade ju? Eller dansade för den delen!

Att en så ung och fin och minst sagt unik människa försvinner så här tidigt är inte rättvist...




Jag förstår varför det här var en av hans favoritlåtar...


Märkligt hur en sån sak ska behöva ske för att man ska inse hur mycket man bör uppskatta sitt eget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar