När man inte orkar ge sig ut i ovädret får man roa sig på annat vis.

Typ med att lyssna på jävligt bra musik.

Zeppelin, Cactus, Humble Pie, Faces, osv..

Ni vet den där känslan man får av att tänka på sin nyförälskelse? Den där obeskrivliga lyckokänslan som gör att det pirrar i hela kroppen, som gör att det blir lite svårt att andas för några sekunder? DEN känslan kan jag få av att lyssna på sånt här.

                              Steve Marriott, vilken fantastisk man han var alltså.