Det känns.

Det är rätt konstigt och jag blir smått förvånad över mig själv och har väl egentligen förvånats över mig själv de senaste månaderna? Det var ju längesen nu och vi har ingen kontakt. Och dessutom hann vi aldrig lära känna varandra.

Men han är ju trotsallt den där okända fina killen med mustasch som jag såg ute några gånger under sommaren utan att veta vem han var eller vad han hette, han.

Well, nu är det definitivt och det känns skönt på nått vis. Antar att det delvis varit någon form av ovisshet som gjort att det tagit så lång tid..