Igår var jag på hagabion med Joel och drack te och såg Mannen från Le Havre. Mycket trevligt och det var gott att komma ut lite på dagen som brukar vara min rumpa-i-soffa-dag.
Fantastiskt fin film! Det kändes som om den spelade lite på en "typisk" Hollywoodfilm (scenen då paret återförenas t.ex, med ljuset och musiken bland annat), men på ett lekfullt sätt och skådespelandet kändes lite som från en 40tals-rulle.
Den simpla handlingen, färgerna, detaljerna, musiken, dialogerna, det oväntade men jävligt roliga musikinslaget, mycket bra! Men det var väl främst fotot jag föll för i den här filmen. De abrupta vinkelbytena, de för tydliga närbilderna, tittandet bredvid kameran. Och under dialoger får man oftast se den som pratar, men i den här filmen filmades främst ena personen. Lite på samma sätt som under en intervju i en dokumentärfilm. Och något jag uppskattar är när hela kamerabilden är i fokus, där det är jag själv som bestämmer vad mina ögon ska fästas på, för då lägger man ofta märke till detaljer som lika gärna kunnat passera obemärkta om man inte varit uppmärksam.
Alltid svårt att berätta om en film och termerna från filmvetenskapen har uppenbarligen försvunnit, men som sagt, en väldigt fin film och en trevlig afton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar